F-f-f-Forskningsgsproposition!

Photo of The Shard – Tower of Babel

The Shard – Tower of Babel (eget foto).

I dag släpptes regeringens forsknings- och innovationsproposition med den lite corny titeln ”Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige”. Men om man öppnar den så möter man ett rikt utbud av satsningar på flera viktiga frågor inom samhället där vår sektor kan få betydelse, exempelvis hållbarhet och samhällets säkerhet, inte minst när det gäller samhällets digitalisering. Mer specifikt högskolerelaterat lyfts akademisk frihet och öppen tillgång och humaniora fram med både vissa förändringar i prislappar, särskilda satsningar och idén om forskarskolor. Öppen tillgång har en fortsatt mycket stark ställning i regeringens ögon och tidsplanen har justerats upp, så att de meddelar att de nu förväntar sig att all offentligt finansierad forskning publiceras med omedelbar öppen tillgång from 2021, en formulering som sätter regerings position i linje med den som drivs av ett antal Europeiska (and beyond) finansiärer under benämningen ’Coalition S’ och innebär att vi nu är där. En sak som inte diskuteras så mycket är att detta får stora konsekvenser för oss då det också innebär att all forskning som vi publicerar på internfinansierad forskningstid bör publiceras med öppen tillgång. Glädjande nog finner jag några formuleringar om behovet av att följa upp och mäta det nationella arbetet för ett öppet forskningssystem, att utforma tydliga incitament som främjar öppen vetenskap, samt behovet att göra vetenskapliga böcker och svenska tidskrifter möjliga att publicera, som är hämtade från de utredningar som medarbetare vid Bibliotekshögskolan arbetat med tillsammans med KB under de senaste åren.

För mina egna forskningsintressen så var det mest intressanta beskedet att den automatiserade resursomfördelningsmodell som infördes 2010, men som sedan 2016 inte fullt ut har använts – som utgår från lärosätenas prestation vad gäller erhållandet av externa medel och citeringar – skrotas from 2023. I stället hänvisas till en sakkunniggranskad resurstilldelning som skall återfinnas i Styr- och resursutredningen (Struten, SOU2019:6). Jag har trots viss ansträngning inte funnit någon färdig modell där, om än en viljeinriktning åt det hållet. Risken är att vi går mot ganska kostsam process, likt REF i Storbritannien eller Vetenskapsrådets FOKUS, som skrotades av regeringen för några år sedan.

Glädjande nog aviserar regeringen att styrningen av högskolan skall genomsyras av en hög grad av självbestämmande i sektorn. Det finns delade uppfattningar i efterdebatten, där särskilt SFS verkar mena att undervisningen missgynnas, vilket avfärdas av andra, som pekar på att forskningsresurserna istället ökar. Men jag uppfattar att regeringen har tagit stor hänsyn till Pam Fredmans styr- och resursutredning som ju efterfrågade ett samlat tag om forsknings- och utbildningspolitik. Andra får gärna fylla i om dessa frågor, jag här inte så insatt just här.

Sist några övergripande frågor. Akademisk frihet skrivs in på ett tydligare sätt i högskolelagen och samtidigt lyckades Regeringen även få in ”livslångt lärande genom vad jag nästan uppfattar som en kupp: ”om ni vill ha A så får ni också ta B” tidigare i vår. Vidare lyfts samverkan med det omgivande samhället in i högskolelagen utöver ”att informera om sin verksamhet”, som det står i högskoleförordningen och remissinstansernas insisterande om att samverkan är en dubbelriktad process har tagits ad notam av regeringen, vilket är glädjande.

Sammanfattningsvis skulle jag kalla det en ambitiös och genomarbetad forsknings- och innovationspropp, som sannolikt kommer kommer få betydelse för forskningspolitiken på lite längre sikt, vilket förstås är ett mål.