Goofing around med JIF och brain scanning

Idag blev jag uppmärksammad av en kollega om en ny studie, publicerad i PloS ONE, som utges för att beskriva sambandet mellan uppfattad prestige i vetenskapliga journaler och belöningscentra i forskares hjärnor.

Goofy olympics - javelin throw

(CC Tom Simpson: https://www.flickr.com/photos/randar/)

Nu står det klart att Journal Impact Factor står i direkt kontakt med centra för belöningsförväntan i forskarhes hjärnor. Betyder det att ‘homo academicus bibliometrica’ som art äntligen har uppkommit?

http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371%2Fjournal.pone.0142537

Att bibliometri fungerar som ett incitament på forskares publicerings- och refereringspraktiker är något som jag länge hävdat, men mer anekdotiskt och även om det börjat komma en del studier som påvisar samband, så finns det fortfarande många ser förändrade och likriktade traditioner som något oproblematiskt och/eller som ett steg mot en mer vetenskaplig forskarpraktik, eftersom det implicerar att forskare publicerar sig i sakkunniggranskade publiceringkanaler. I ett sådant ljus framhåller forskarna (som arbetar vid det Socialneurovetenskapliga labbet(!) vid instituionen för psykiatri och psykoterapi vid Lübecks universitet) följande:

”Thus, the JIF as a novel and powerful paradigm in academia has already shaped the neural architecture of reward processing in science.”

Säkert, men här påstås vi få vi en sällsynt inblick i hur processen ser ut ner på neuronnivå. Reduktionism in absurdum, skulle man kunna säga. Här är ett axplock av reonemang som forskarna framhåller som analys av de erhållna resultaten:

“Incorporation of the JIF into the reward system thus seems to be related to goal-directed behavior during the publication process. However, we are unable to decide whether publication in higher-impact journals is the cause or consequence of the reward signal in the NAcc.”

”On the one hand, it is possible that past experiences with publication in higher-impact journals shaped the sensitivity of the reward circuits to this measure. On the other hand, it might be the case that greater reward signaling of the NAcc, as a motivational force, led to more effort and persistence in order to achieve a higher JIF for one’s findings.”

”The results of this study show how scientists have adapted to the predominant reward structure in the environment and have incorporated the currently prevailing paradigm of the scientific community to ’publish [in high-impact journals] or perish’ in order to guider behavior.”

Det är klart att det är ett skämt, men det finns en allvarlig underton, inte minst i min tillspetsade tolkning att forskarhjärnor faktiskt har utvecklats evolutionsmässigt till att triggas av skillnader i JIF. Men man skall samtidigt beakta att studien är publicerad i PloS ONE och att den uppenbarligen håller för deras publiceringsstandarder. Så även om det är ett skämt, så kan man fundera över relevansen och vad som faktiskt är avsikten. Är det ett försök till en variant av Sokals uttjatade ”hoax’? I så fall undrar jag vem man vill dra ner byxorna på. Skämtet fastnar ju lite i vrångstrupen när man beaktar att studien skall vara utförd vid ett tyskt labb och att forskarna tydligen har scannat sina försökspersoner i en avancerad MRI-apparat i tiomiljonersklassen. De har sedan gjort sig omaket att skriva ihop artikeln med uppenbara jönserier:

”One participant was excluded from further analyses due to excessive sleepiness during the whole task. Notably, this was the only neuroscientist with a permanent position”

…och så vidare.

Sedan har de betalat PloS $1,495 USD för att få publicera den.

Ärligt talat, är inte skämtet på deras egen bekostnad (i dubbel bemärkelse)?

 

 

Om engelska översättningar på svenska lärosätens namn

Igår noterade jag att det är oordning i hur Universitets- och högskolerådet (UHR) anger översättningar av av svenska lärosätens namn på engelska. Det visar sig nämligen att de i sin förteckning över svenska lärosäten har valt engelska benämningar som i vissa fall inte stämmer överens med lärosätenas egna, och inte heller med den förteckning som Universitetskanslerämbetet (UKÄ) använder.

Tydligast framgår att flera högskolor, inklusive min egen arbetsgivare, Högskolan i Borås har fått den engelska beteckningen “University” utbytt mot “University College”. Detta trots att såväl lärosätena själva liksom UKÄ använder den förra beteckningen. University of Borås har således blivit University College Borås och samma sak gäller ett stort antal högskolor som Dalarna, Gävle, Gotland, Halmstad, Kristianstad, osv. Man undrar vad skälen till denna diskrepans är. Särskilt som andra högskolor, som exempelvis Jönköpings, Södertörn och Skövde benämns University. Ytterligare en lustighet är att några av Stockholms framstående lärosäten som saknar ordet “University” i sina namn, som KI och KTH har fått tillnamnet (University) av UHR, samtidigt som man tydligen inte anser att Handelshögskolan i Stockholm, som ju har universitetsstatus i termer av att få avge licentiat- och doktorsgrad, skall föräras tillägget till sin benämning

Frågan om benämning är viktig av många skäl, inte minst i det marknadsmässiga sammanhang som universitetsvärlden allt mer blir indraget i. Dessutom kommer det till ytan på ett mer direkt sätt när man besöker respektive lärosätes sida på det engelska Wikipedia, kanske en av de viktigaste skyltfönstren för lärosätena på den internationella arenan idag. Förutom att sidorna är erbarmligt skrivna, med uppgifter som ibland inte är uppdaterade på fem år och inte sällan baserade på rena fabuleranden, så har någon vetgirig person varit inne på flera av högskolornas sidor och lagt in en fotnot efter ordet ”University” i sidornas ingresser med följande innebörd:

“Though Borås högskola itself uses the translation “University of Borås” it should be noted that Universitets- och högskolerådet (UHR; the Swedish Council for Higher Education), a central government agency, uses the translation “Borås University College” in its list of “Recognised higher education institutions in Sweden”” (Wikipedia: “University of Borås” 2015-02-10)

Slutligen kan man diskutera vilken benämning som högskolor “bör” ha på engelska, men det är vad jag skulle vilja kalla en “moot point”, givet att UKÄ torde vara auktoritativ i denna fråga. Vidare är begreppet något luddigt då “University College” kan ha flera olika betydelser i engelska språket, där en  är att benämns några av de mer framstående lärosätena i Storbritannien som University College, Oxford och University College London.

(Not. UHR har meddelats i frågan och de har svarat att de skall undersöka saken.)